Uppdatering 191223 SÅS och nybildade KÅS kommer att fortsätta verksamheten i stallet. Läs mer här: KÅS Katrineholm

Uppdatering 191030 SÅS håller just nu en del konstruktiva möten med Katrineholms Kommun och det ser ut som om en bra lösning där alla är nöjda, kommer att stå klar under vintern. SÅS kommer att ställa upp ett ånglok som ”utställning” utanför stallet, vilket håller vi f.n. på och listar ut. Vi kommer att vara kvar med verksamheten på minst två stallplatser där en är vigd åt det lok som ska vara ett fungerande driftlok i Katrineholm, vilket just nu är E10 1747. Den stora förändringen blir att vi kommer att skapa en underförening till SÅS, alltså en ny förening med nytt namn som kommer att vara verksamt inom SÅS verksamhet och som kommer att disponera lok och vagnar samt trafik i Katrineholm. Varför detta görs är för att man från Kommunens sida vill ha ett namn som klingar bättre i samklang med just Katrineholm, det blir på så sätt lättare att få hjälp och bidrag till verksamheten då verksamheten är förlagd till Katrineholm och inte Stockholm. Vilket namn det blir och formerna kring detta, kommer vi att återkomma till.

Uppdatering 190926 Katrineholms Kommun har svarat att man gärna vill träffa oss för att diskutera hur vi ska gå vidare. Man ställer sig positiva till ett fortsatt samarbete i någon form som gynnar båda parterna och på sikt skapa en fungerande aktiv verksamhet i stallet och en form av levande museiverksamhet. I förslaget ingår att SÅS kommer att ställa upp ett ånglok på en fast plats utanför stallet för att skapa en mer levande järnvägsmiljö, loket ska få symbolisera järnvägens storhetstid i Katrineholm. Vi återkommer….

Uppdatering 190921 Katrineholms Kommun och SÅS sammanträdde i onsdags 18/9 och hittade gemensamt en väg som kan leda till att SÅS kan vara kvar i stallet. SÅS styrelse sammanträdde sedan på torsdagen 19/9 för att replikera det mötet komma fram till, och ge ett svar, på förslagen som Katrineholmsmötet kom fram till. SÅS styrelse lämnade sedan in vårat svar på fredagen 20/9 och hoppas nu på ett svar från Katrineholm under den kommande veckan. Så sammantaget så ser det ljus ut just nu och vi återkommer med ett svar här så fort vi vet mer.

Det är lika bra att ta upp frågan kring SÅS framtid i Katrineholms lokstall direkt här på hemsidan, istället för att lyssna på en massa rykten som lätt kan bli fel. Det är i sin riktighet att SÅS har blivit anmodade av Katrineholms kommun att lämna stallplatserna senast den 1 november i år, men det far en del osanningar i luften som gör att SÅS ses som någon form av ”envisa ockupanter” av några av stallets platser, vilket inte är med sanningen överensstämmande. SÅS har funnits i Katrineholms lokstall sedan början av 2000-talet och historien kring hur vi hamnade där börjar 1995 då SÅS fick höra att dåvarande Banverket hade för avsikt att riva stallet då man avslutat sin verksamhet där och byggt samt flyttat till en ny anläggning.

1996 så träffade SÅS Katrineholms Kommun i ett möte där SÅS informerade om att stallet var hotat av rivning, men att SÅS hade en idé som skulle kunna gynna många aktörer, inte minst Katrineholms innevånare och Katrineholms tradition som järnvägsstad. Mötet följdes av ännu ett möte 1997 där Banverket medverkade och SÅS berättade att vi hade för avsikt att köra trafik, dels från Stockholm till Katrineholm och åter som dagsutfärder, men även lokalt genom att köra från Katrineholm till Vingåker och Flen. SÅS hade därefter god kontakt med både kommunen och Banverket som påbörjade en s.k. ”arkivutredning” för att säkerställa vilken verksamhet som förekommit i stallet och att den inte medförde några problem i form av utsläpp och andra oegentligheter. SÅS ombads att avvakta i väntan på utredningen skulle bli klar, men även vänta på att kontakten mellan kommunen och Banverket skulle fortlöpa så att man kom fram till ett överlåtande eller en försäljning till humant pris.

SÅS satt inte overksamma under den här väntan utan körde ett par resor till och från Katrineholm för att visa upp att vi faktiskt har en fungerande verksamhet sedan 1974. Tiden gick och vi hade fortlöpande kontakt med kommunen som under början på 2000-talet tar över stallet från Banverket, enligt uppgift för en symbolisk krona. SÅS körde under början på 2000-talet några trafikhelger i Katrineholm, trafikhelger som uppskattades mycket av Katrineholms innevånare som ville åka mer ångtåg i framtiden. Även nya medlemmar knöts till klubben. Omkring 2005 så uppdagades det att en annan förening börjat fylla på med fordon i stallet, vem som gett de det tillståndet är inte utrett, men det var inte Katrineholms kommun och även Banverket svor sig fria från det här. SÅS hade vid den här tiden enbart dieselloket SJ V3 52 i stallet, vilken redan stod där som beredskapslok då SÅS köpte det på rot via anbud i en stor försäljning av samtliga beredskapsdiesellok. Stallet var nu relativt fullt av material som SÅS inte hade med att göra, fordon som pö om pö hade dykt upp där från olika håll.

2oo7 lämnade SÅS en avsiktsförklaring till Katrineholms kommun där vi påtog oss uppdraget att köra relativt regelbunden ångtågstrafik i Katrineholm och i motprestation få tillgång till stallplatser. i november 2008 så kördes SÅS första fordon från Stockholm till stallet, fordon som skulle rustas i stallet genom den Katrineholmssektion som SÅS skapat och som ganska direkt började arbeta med de tilldelade stallplatserna och några av fordonen. Katrineholms kommun försökte under den här tiden att avhysa de andra hyresgästernas fordon då det saknades avtal och att man inte hade för avsikt att hyra ut till några andra än SÅS. Det här var en process som tog flera år innan samtliga fordon var bortforslade. 2009 så presenterade Katrineholms kommun ett förslag för platserna 17-21 som skulle renoveras till ett ungdomens hus med kulturella ungdomsverksamheter. SÅS flyttade därför fordonen över till platserna på motsvarande sida av vändskivan då SÅS verksamhet skulle arbeta parallellt med ungdomsverksamheten, något som vi tyckte var en utmärkt idé. Under den här tiden så renoverades även hela stallets tak och en del murverk. Kommunens kulturbygge blev dock mer omfattande är vad som var tänkt och sakta togs ytterligare stallplatser över för den verksamheten och SÅS fick nu tillgång till sex av platserna. Vi hade ofta nyfikna ungdomar som nyfiket tittade in och vi fick ytterligare några aktiva.

SÅS fortsatte att köra en del utfärdståg och i stallet så fanns ett litet men tappert gäng som regelbundet träffades och arbetade med SÅS fordon. Det hölls även en den ”öppet-husdagar” i stallet med meningen att locka dit fler aktiva. Tyvärr så var verksamheten inte helt utan gnissel då det var svårt att få el och vatten till verksamheten och även lokaler för ombyte, tvätt och toalett. Fram mot vintrarna så fick verksamheten ställas in på grund av kyla och miljön gjorde att många drogs sig för att vara aktiva, men en liten skara stretade på och gjorde stora framsteg på ångloket E10 1747 som började bli klart för provkörning. Nu uppstod ännu ett stort problem som SÅS inte kunde rå på utan kommunens hjälp. Det visade sig att spåren utanför stallet och vändskivan inte blivit besiktigade på många år, men inte nog med det; det visade sig att Banverket lämnat över infrastruktursförvaltningen till Katrineholms kommun som inte visste om att det nu låg på deras bord. Kontentan var att varken spåren eller vändskivan fick användas innan spårinnehavet kommit med i kommunens rullor. Under tiden som det här pågick så fick spåren inte användas, men genom bl.a. SÅS försorg så besiktigades spår och vändskiva för att komma vidare, men det blev en hel del nedslag på spåren och det fick inte brukar innan detta åtgärdats. Nu stod E10 1747 klar för påeldning och provning av pannan, men eftersom spåren inte fick användas så blev loket kvar i stallet.

Vår idé var att vi skulle köra ner trafiktåget från Stockholm till Katrineholm med ett av våra diesellok eller ett inhyrt ellok och att vi sedan skulle använda E10 1747 under trafikhelgerna i Katrineholm. Eftersom det inte fanns/finns plats för vårat trafiktåg i Katrineholm så måste vi köra ner det inför en trafikhelg, alltså ner på fredagsnatten och upp på söndagskvällen, en manöver som tar tid och resurser. Att köra ner hela trafiktåget med ånglok, köra en trafikhelg i Katrineholm och sedan köra hem igen, slukar en massa stenkol, något som idag är ett dyrt drivmedel med miljöavgifter och skatter. Vi gjorde det här några gånger och varje gång så blev hela trafikhelgen ett minus i bokföringen, vi fick ta ur kassan för att finansiera en dylik resa och det fungerar dåligt i en ideell verksamhet. Eftersom E10 stod akterseglad i stallet så blev det inte av att vi tog ett annat lok och körde ner tåget med och resorna uteblev tyvärr, trots efterfrågan. Vi hade förvisso kunna släpa ner ett ånglok samtidigt, men det fungerar tyvärr inte utan att loket ”kopplas ner” för transport, sedan ”kopplas upp” för att sedan ”kopplas ner” igen för hemfärd, en mycket tidsödande och tung arbete för de som redan hade mycket att stå i under en trafikhelg. Kommunen hade budgeterat pengar till spår- och vändskiveupprustning, men dessa pengar hamnade istället, vad vi har hört, i andra projekt och det tog flera år innan vändskivan och slutligen spåren blev godkända för trafik. Därför så uteblev SÅS från resor i Katrineholm och en del av de aktiva misströstade och började hoppa av verksamheten i stallet.

När väl spår och vändskiva blev farbara så tillstötte nästa problem; kommunen ville ha hyra för de nu enbart tre stallplatser som vi skulle få bruka. Vi har en förståelse för att kommunen måste ta in hyra även från oss, liksom för andra föreningar som nyttjar kommunens lokaler, då vi inte kunnat leva upp till det tidigare avtalet att ”betala” hyran genom att köra trafik i Katrineholm, men vår intention har hela tiden varit att köra trafikhelger till varje pris. Våren 2018 så tillstötte ännu ett problem som ställde SÅS utan något möjlighet att köra trafik. SÅS har under många år haft en typ av trafiktillstånd att få köra den typ av resor som vi gjort sedan 1974, men eftersom man nu skulle införliva delar av det Europeiska ”järnvägslagarna” även i det svenska systemet, så krävdes det att vi införlivade dessa regler även i vårat system för att få fortsatt förtroende. Tyvärr så visade det sig att det här var en stor och svår uppgift för en liten ideell förening och vid en planerad revision så ansåg Transportstyrelsen att vi faktiskt hade bra ordning och ett bra system i vår verksamhet, men att de inte följde den gällande järnvägslagstiftningen på rätt sätt. Därför så återkallades SÅS trafiktillstånd och nu fick vi plötsligt inte en rulla minsta vagn för hand, än mindre bedriva trafik. Det här blev då ännu ett slag i ansiktet för våra storstilade planer för Katrineholms lokstall; vi trodde att vi gjort rätt då vi sedan 1974 inte har haft en enda avvikelse eller tillbud, utan hela tiden satt säkerheten i första rummet och följt alla lagar.

Nu så tog vi omgående tag i den här problematiken och en arbetsgrupp arbetar sedan över ett år på att forma vår verksamhet efter de gällande lagarna och i skrivande stund så ser det ljust ut och kanske inom närtid så kan vi åter börja bedriva utfärdsresor, det är i alla fall intentionen och det vi tror på. Det här gjorde att luften åter gick ur de aktiva i Katrineholms lokstall ytterligare, för vad är vitsen med att lägga ner en massa tid på att renovera lok och vagnar om vi inte får köra? I fallet kring lokstallet så innebar ett tappat trafiktillstånd och att Katrineholms kommun sagt upp oss från platserna, att hela verksamheten stannat av. SÅS är en massa ideella människor som brinner för att föra Sveriges järnvägshistoria vidare i generationer, vi är inga supermänniskor med betalt från verksamheten, allt det här gör vi för att vi tror på det här. Kommunen är medvetna om vår situation, men även medvetna om vår intention att uppta utfärdstågen så fort vi åter fått tillståndet och kunnat rulla ut E10 1747 för provkörning och godkänande, men trots detta så väljer man att avsluta samarbetet och skapa ett historiskt lokstall utan lok och vagnar. Vi är även medvetna om att vi inte riktigt kunnat leva upp till önskemålen från kommunen och att vi på något sätt blivit sittande tysta, men är det så konstigt egentligen?

Nu förväntar sig vi i SÅS oss, att vi inom snar framtid åter har fått förtroendet hos Transportstyrelsen och då kan köra trafik igen, men frågan är om det blir i Katrineholm eller om vi enbart kommer att köra de två-tre trafikhelgerna per år som vi gjort för fulla tåg mellan Stockholm och Södertälje, i flera år? Vår högsta önskan är att åter kunna köra ångtåg i Katrineholm, men det kräver inte enbart att vi åter får Trafiktillståndet, det kräver även att vi har en morot som gör det intressant nog att lägga ner massor av ideell verksamhet på, en morot som i det här fallet handlar om en fast och fungerande verksamhet i Katrineholm och att vi där får fortsätta arbetet att sätta liv i den lokstation som Katrineholm var i över 100 år.