Slakthusbanan

SÅS startade sin verksamhet med trafik på Slakthusbanan i södra Stockholm 1975, en bana med en intressant historia, inte minst för SÅS del som körde sin trafik där fram till Lucia 1993.

Den 20 november 1908 så fick Stockholms stad koncession för att bygga Slakthusbanan till det nya Slakthusområdet i Enskede. Banan utgick från början från Västra stambanan vid Nyboda (idag Västberga) straxt söder om Nybodatunnlarna och tågen utgick då oftast från Liljeholmens station. Slakthusbanan gick nästan rakt österut och slutade inne på Slakthusområdet. Banan var färdig för byggstart den 3 oktober 1910 och öppnade för godstrafik den 5 februari 1912. Samma år hade Slakthusområdet, då även kallades Enskede Slakthus, invigts av Kung Gustaf V den 31 januari. När Årstabron, från Södermalm till Årsta över Årsta Holmar, öppnades 1929 byggdes den nya stambanasträckningen på en viadukt över Slakthusbanan, vilken då fortfarande utgick från Nyboda och Liljeholmen. Västra stambanans sträckning gick innan Årstabrons öppnande via Nybodatunneln, över Årstaviken vid Liljeholmen och vidare över till Södermalm och fram till Södra Station. En anslutning till Västra stambanan norrut från Slakthusbanan mot Stockholm södra tillkom senare och utgick från en växel bredvid där Årsta Partihallar idag ligger, men försvann i början av 1960-talet.

När Älvsjö godsbangård blev färdig 1972 så flyttades Slakthusbanans anslutning mot Nyboda och  Liljeholmen och banan anslöts istället till bangården vid det 1962 uppförda Partihandelsområdet i Årsta och den vägen fram till Älvsjö Godsbangård. I samband med det här så flyttades även sträckningen för Slakthusbanan där den lades på en viadukt över den nyuppförda Årstalänken (Södra länken). Slakthusbanan hade före ombyggnaden passerat i samma plan som Sockenvägen i Årsta med en stor korsning diagonalt över Sockenvägen, en plats som blev stökig när tågen skulle passera den då väl trafikerade vägen, som då förband Södertäljevägen med Nynäsvägen. När den nya viadukten byggdes så byggdes även en viadukt vidare över Sockenvägen (idag Årstabergsvägen) och fram till Sandfjärdsgatan där den anslöt till den gamla sträckningen vid Sandfjärdsgatans bomanläggning. Banan gick sedan i ett långt uppförslut till i höjd med Valla Torg där den delade sig åt höger via en växel som gick till den 1944 uppförda ”Mjölkcentralen”, Enskedemejeriet även kallat Södermejeriet. Slakthusbanan fortsatte i sin tur rakt fram från växeln och fram till dåvarande Huddingevägen (idag Johanneshovsvägen) vilken den passerade i en bergsskärning via en bomanläggning. Bergskärningen slutade i höjd med Herrgårdsvägen där det fanns ännu en bomanläggning, banan rundade Lindeparken och passerade först bomanläggningen vid Bägerstavägen, över T-banans gröna linje mot Hagsätra och över Palmfeltsvägens bomanläggning, innan den kom in på själva Slakthusområdet. Slakthusbanans ursprungliga sträckning från Nyboda fram till Slakthusområdet var lite drygt 3,5km från början, men minskade något genom årens omflyttningar.

Själva huvudbanan rundade sedan hela Slakthusområdet och ledde upp till Slakthusets nordligaste del.  När SLs Banavdelning öppnar sin verksamhet i den södra delen av Slakthusområdet, så ansluts Banavdelningens bangård till tunnelbanenätet via den f.d. spårvägen som gick längst med dåvarande Märgvägen (idag Arenavägen) och in på Tunnelbanenätet straxt ovanför T-banestationen Globen (tidigare hette den både Slakthusområdet och Isstadion och kommer att försvinna helt när den gröna linjen ändrar riktning mellan Sockenplan och Gullmarsplan).

Trafiken på banan har genom åren enbart bestått av godstrafik där Statens Järnvägar skötte transporterna, banan ägdes och underhölls dock av Stockholm Stad. Transporterna fortsatte fram till 1990 då de upphörde helt, den enda persontrafiken som gått på banan är den som SÅS körde 1974-1993 samt några utfärdsresor med andra järnvägsklubbar. På Slakthusområdet, och vid Mjölkcentralen, så sköttes den interna växlingen av egen personal med egna lokomotorer. Slakthuset hade dock ett par egna ånglok från början men övergick sedan till lokomotorer, alltså mindre diesellok. På Slakthusområdet så byggdes ett lokstall vid bangården på den västra sidan av området och med den en lastkaj med spåranslutning för rengöring av vagnar som kommit med djur och köttprodukter samt rengöring och tömning av is från kylvagnar. Senare så påbörjades även samma arbete på platsen med landsvägsfordon, som att mer tog över transporterna. Bangården på västsidan var relativt omfattande med många och långa spår där SJ lämnade och hämtade vagnar som kommit utifrån järnvägsnätet. Slakthusbanan elektrifierades tidigt, men kontaktledningarna gjordes strömlösa i slutet av 1980-talet och revs kort innan banan byggdes om till det som idag är Tvärbanan (byggd 1996 – 2000). På andra sidan området mot Palmfeltsvägen(banan gick i ett stort”U” runt området) så fanns det även där ett lokstall, det första som byggdes på området. Spåren dit passerade även den stora panncentralen som fick kol via banan dit till pannorna som försåg området med värme och hetvatten. Via Slakthusbanan kom det på senare år nya tunnelbanevagnar till tunnelbanenätet, då Slakthusbanan var den enda spårförbindelsen mellan SJ och SL. De hämtades sedan av SLs växlingslok för vidare färd till T-banans olika vagnhallar. Tunnelbanevagnarna hade en specialvagn i varje ände med T-banans centralkoppel i den ena och järnvägens med buffertar i den andra änden, dessa kopplades loss i samband med hämtningen av vagnarna med SLs centralkoppelförsedda växlingslok. Även räls, slipers och diverse tillbehör till T-banan kom samma väg och slussades sedan vidare in på T-banenätet. När sedan Slakthusbanan försvann och tillkomsten av Tvärbanan blev klar, så kopplades de två näten ihop igen norr om Nybodatunneln vid Liljeholmen, där Tvärbanan passerar. Nya T-banevagnar och spårmaterial kommer sedan dess via Älvsjö Godsbangård och Västberga ner till Liljeholmen och ut på Tvärbanan, för att sedan föras över på T-banenätet vid Gullmarsplan.

SÅS flyttar in på Slakthusområdet

1974 så flyttar SÅS, Stockholms Ånglokssällskap, in på Slakthusområdet med avsikten att använda banan för museitrafik. SÅS byggde först upp sin verksamhet innanför staketet på Slakthusområdet jämns med dåvarande Märgvägen på det som då kallades ”Strömbergsspåret” och hade från start endast ångloket SJ K4 793, kring vilket SÅS hade bildats. SÅS byggde här ett eget spår och hade sin verksamhet där i några år. När SÅS påbörjar sin museitrafik på Slakthusbanan 1975 så utgår trafiken från hörnet av Märgvägen och Palmfeltsvägen, på det spår som leder vidare in på tunnelbanenätet. Det var inte ett helt lätt ställe att hålla trafik ifrån då spåret här saknade rundgångsmöjlighet, så när tåget kom tillbaka från en tur på Slakthusbanan så kördes tåget in på spåret, backades sedan ut, vändes och backades in innan nästa avgång. SÅS anskaffade ganska snart ännu ett ånglok, SJ N 1169, och det blev då de två ångloken som skiftade mellan turerna då man kunde backa till det andra loket längst bak i tåget och på så sätt koppla ihop ett nytt tåg för nästa tur. SÅS växte sedan med egna vagnar och flera lok, verksamheten utökades till fler spår inom hela området, som blev uppställningsspår för verksamheten, det här samtidigt som godstrafiken på banan blir allt mindre för att slutligen upphöra helt 1990. SÅS flyttade sin station vid Märgvägen 1984 i samband med att SLs bansträckning utefter Märgvägen byggdes om och moderniserades, senare skulle den byggas om ytterligare i samband med bygget av Globenområdet där även Märgvägen får byta namn till Arenavägen. Vid SÅS 10-årsjubileum 1984 så var Strömbergsspåret enbart ett uppställningsspår för fordon som väntade på renovering, SÅS övriga verksamhet höll sig då till områdets västra del. Spolkajen vid lokstallet blev då istället den perrong som SÅS körde ifrån, ett lite sämre läge inne på området men mer järnvägsmässigt då det fanns ett spår per sida vid kajen.

SÅS köpte i slutet av 1970-talet en standard beredskapsloksskjul från SJ och flyttade det från Nykvarn till Slakthusområdet, där det byggdes upp på ett stickspår som tidigare ledde till Slakthusets tarmrenseri. Det fanns ju även ett större internt smalspårsnät på Slakthusområdet med 600mm spårvidd, dock utan lok, utan enbart handrullande vagnar. Ett av dessa spår gick ut till tarmrenseriet, när den verksamheten upphörde så försvann hela smalspårsnätet, det här var dock under 1960-talet, men rester kunde ses lite varstans på området många år efter det. Tarmrenseriet hade rivits straxt innan SÅS byggde upp sitt lokskjul och ersatts av ett företag som tillverkade benmjöl av de benrester som kom från slakteriet. SÅS byggde även på platsen ett eget litet smalspårsnät från en kolgård som man anlade i anslutning till skjulet och där fanns även en gammal lyftkran att lyfta upp kolbehållarna med upp i lokens kolfickor. På västra sidan fanns även ett par gamla garage som SÅS hade förråd i tills dessa av tidens tand föll ihop, de kallades fyndigt för ”moderjord” på grund av sitt förfall. istället så flyttades förråden in i lokalerna som tidigare hade inhyst Enskede Svets & Smide, vilket låg bredvid garagen. I den fastigheten, som kort kallades för ”Svetsen” hade SÅS lager, verkstad och personalutrymmen fram till 1988 då huset revs. Skjulet i sin tur revs i samband med att SÅS flyttade sin verksamhet från området till Västberga i oktober 1988. Spåren på området försvann sakta ett efter ett i samband med att transporterna till och från området flyttades till landsvägsfordon. En bit av Slakthusbanan mellan Märgvägen och lokstallet blev dock kvar och SÅS flyttade sin station till den kvarvarande biten av bangården och fortsatte att använda den fram till Lucia 1993 då banan slutligen skulle rivas. SÅS hade då redan flyttat till Västberga och körde upp tåg och material till stationen inför varje trafikhelg. SÅS hade de här åren byggt en portabel perrong i trä som monterades på fredagen och revs på söndagen, men även en biljettkur och en massa stationsrekvisita fanns med. SÅS dåvarande personalvagn (litt Qgk) hade byggts om till servering och stod uppställd under trafikdagarna vid stationen. Dragkraften de sista åren bestod av S1 1921 eller N 1173, tillsammans med klubbens trafikvagnar.

En bit in på 90-talet så försvann spåranslutningen till ”Mjölkcentralen” och ersattes av ny växel som ledde in på ett nytt spår som passerade ovanför ””Mjölkcentralen” (som då bytt namn till Arla) och ut till en nyanlagd bangård på Enskedefältet. Därifrån leddes banan in från andra håller till Arla. Några få företag anslöt sig till den nya bangården som kom att användas allt mer sällan och när Arla gick över till landsvägstransporter så upphörde trafiken på den bandelen helt. Senare så flyttade Arla från området och bangården revs. Sommaren 1994 så började så sakta rivningen av Slakthusbanan inför det som skulle bli den nya Tvärbanan mellan, till en början, Gullmarsplan och Alvik. Tvärbanans sträckning utmed Sandsfjärdsgatan och skärningen under Johanneshovsvägen, är det enda som minner om Slakthusbanans gamla sträckning och vid Årsta Partihallar så finns idag endast en växel och en liten spårsnutt kvar som visar vart Slakthusbanan började. En era som började 1912 och som gick i graven 1993 gjorde att ännu ett av Stockholms längre industrispår försvann helt.

Efter Slakthusbanan så flyttade SÅS sin lokala trafikverksamhet till bandelen mellan Liljeholmen och den övre delen av Västberga, en bana som först minimerades genom att bangården vid Liljeholmens Godsstation togs bort och ersattes med ett enkelt spår till Cementa i Liljeholmen, det i samband med att Tvärbanan drogs över den gamla bangården i Liljeholmen. Spåren i den övre delen av Västberga försvann för sin del när Konsums stora bageri, ”San Remobagaren”, lades ner och ersattes av en stormarknad. SÅS körde under den här tiden även trafik på Saltsjöbanan och Värtabanan, vilka även de två byggts om och gjort att lokal ångtågstrafik i Stockholm i princip upphörde. Idag (läs 2022) så använder SÅS spåret vid Liljeholmen som startstation för resor mot Södertälje, men även kortare resor mellan Liljeholmen och Västberga via Nybodatunneln och ut på Trafikverkets nät. De 22 år då trafiken och verksamheten var förlagd till Slakthusbanan och Slakthusområdet är den tid som de äldre medlemmarna minns bäst, det var ju en annan sak att ha tillgång till en ”egen bana” där vi själva styrde över trafiken. Vi minns den tiden med värme och samtidigt med stor saknad då vi har många varma minnen kvar från den tiden.