Av olika anledningar så kom Slakthusområdet i Enskede, straxt söder om Stockholm, att 1974 bli hemvist för det nybildade Stockholms Ånglokssällskaps. Det var sedan här som SÅS hade sin fasta plats i tillvaron fram till oktober 1988 då verksamheten flyttade till Västberga i och med att den nya ”Globen” började att byggas och som krävde massor av plats. Allt börjar med att ångloket K4 793 räddas och renoveras under 1974 och i maj 1975 så kunde loket för första gången på mycket länge åter rulla för egen maskin. Loket förevigades på ett vykort som länge varit ett av SÅS mest säljande och loket var då nästan vackrare än när det var nytt 1904. Nu började det smidas planer på att kunna visa upp loket för allmänheten och kanske kunna köra utfärdståg med det. Från Slakthusområdet till Årsta Partihallar löpte den 5,5 km långa ”Slakthusbanan”, vilken slingrade sig genom Enskede och Årsta och såg till så att Slakthusområdet fanns i förbindelse med SJ-nätet och resten av världen. Det nybildade SÅS hade etablerat sig i den östra delen av Slakthusområdet på det som kallades ”Strömbergsspåret” och utanför området löpte Märgvägen (idag Arenavägen) och parallellt med denna löpte spåret som förband Slakthusområdets spårnät med SLs´ tunnelbanenät. På Slakthusområdet så huserade även SLs´Banavdelning. Det föddes en tanke om att man kanske skulle kunna köra någon form av utfärdståg från en plats belägen vid korsningen av Märgvägen och Palmfeltsvägen, följa spåret längs Märgvägen, runda slakthusområdet i en vid båge i 180 grader, köra över Slakthusbangården och vidare ner till Årsta Partihallar via Slakthusbanan och åter. En naturlig väg som redan fanns sedan många år och som användes av växlingen på det då järnvägsintensiva Slakthusområdet.
Efter diverse samtal med SJK, Svenska Järnvägsklubben, så skulle SÅS kunna få låna ett antal passagerarvagnar för att kunna genomför idén och på så sätt köra en ”testhelg” för att se hur stort intresset kunde tänkas vara bland allmänheten. Problemet med den tänkta startplatsen för utfärdtågen var bara att spåret i korsningen av Märgvägen och Palmfeltsvägen saknade rundgångsmöjligheter, det var alltså omöjligt att ”vända” tåget när det väl kommit in på spåret efter återkomsten efter en tur till och från Partihallarna. Nu löstes det här genom att man lånade Slakthusområdets lokomotor (I SÅS ägo 1992 – 2007). Som fick dra ut vagnarna till Strömbergsspåret och släppa ut K4 793 från botten av Märgvägsspåret och därefter backades hela tåget tillbaka in för nästa tur. Den utannonserade trafikhelgen med K4 793 och SJK´s vagnar vart en regelrätt succé med idel fulla tåg där folk hängde som klasar ute på de öppna plattformarna och där berget vid Årsta var så fullt av folk att det länge efter kom att kallas för ”Apberget”. Succén fortsatte sedan och SÅS fick det allt bättre ställt i kassan och köpte ganska snart ångloket N 1169 som fick ersätta lokomotorn och istället så kördes varannan tur med K4 793 och varannan med N 1169. SÅS hade nu även köpt in några egna vagnar i form av godsfinkan SJ Gsö 18383 och senare även en gammal tjänstevagn av modell Qgk som båda fungerade som biljettförsäljning och personal/verkstadsvagn. SÅS kom sedan även att äga personvagnarna SWB 138, ÖKJ 20 och SJ Cf4 1699, vilka köpts in från SJK och som fortfarande är stommen i SÅS trafik. Vagnarna renoverades efter hand och har allt sedan mitten av 1970-talet fortsatt att rustas och underhållas. Under de första åren med trafiken på Slakthusbanan så fick resgodsutrymmet på CF4 1699 fungera som ”korv- och fikakiosk” där sidodörrarna öppnades då vagnen stod still och serveringen skedde direkt ut till resenärerna.
Under 1979 så köpte SÅS in ett stort antal begagnade perrongkanter i betong från SJs´ Banavdelning och som sedan byggdes upp vid spåret vid Märgvägen – Palmfeltsvägen, SÅS hade nu fått en egen station som fylldes med skyltar, bagage och annan rekvisita, så att resenärerna kunde känna den totala närvaron av en riktig järnväg med ångloksdraget tåg. På grund av den skarpa kurvan från bangården inne på Slakthusområdet till spåret vid Märgvägen, så måste tågets koppel slakas inför passagen, för att minimera risken för brytningar och urspårningar. För att det här skulle fungera så anlades en station vid bangården inne på området, kallad ”Enskede” och där kopplen drogs åt före vidare färd till Årsta Partihallar samt slakades vid återfärden till stationen på Märgvägen. Kurvan smordes även före varje trafikhelg för att minimera risken för hjulskador då det yttre hjulet får gå längre väg än det inre och då det uppstår ”skrik” och slitage på några av hjulen måste snurra snabbare/långsammare än den andra sidan. SÅS fick en cykeldressin från SLs´ Banavdelning som försågs med ett 50-litersfat och ett smart rörsystem för att sakta droppa spillolja på rälerna, i lagom mängd, när man cyklade i kurvan. SÅS fick även tillgång till ett stickspår inne på området som fungerade som ett kolningsspår och där en ”tuppkran” ställdes upp och en kolgård med ett litet smalspårsnät anlades. Kol var då relativt lätt att få tag på samt billigt och det gick åt en hel del en trafikhelg.
Framöver så byggdes ett lokskjul på det här spåret och som kom att bli SÅS lokstall mellan trafikhelgerna, skjulet hade köpts in från SJ och stått som skjul för beredskapsånglok i Nykvarn när SÅS köpte och plockade ner det, för vidare transport med lastbil till Slakthuset.
Under en trafikhelg så körde vi vanligtvis fem turer på lördagen och fyra på söndagen och där vi före varje lördags trafikstart, körde en godståg ner till Årsta Partihallar för att ställa ut trappor och stationsrekvisita till trafiken, för att resenärerna skulle kunna sträcka på benen och titta på rundgången, alltså när loket flyttas till andra änden av tåget innan hemfärd. Den sista turen på söndagen var även den lite speciell, för efter resandetåget så kördes ett godståg ner med det andra ångloket för att plocka ihop stationen efter avslutad trafikhelg. Det här var en omtyckt avslutning då resenärerna fick se två ångtåg på samma plats. Slakthusbanetrafiken var en omtyckt trafik som mellan åren 1975 och 1991 gav tusentals Stockholmera, och tillresta, en möjlighet att återuppleva ångtågstrafik, som i Sverige hade upphört helt under åren för SÅS bildande. Vi körde vissa temaresor där vi bland annat bjöd in en trevlig grupp järnvägs- och underhållningsintresserade som utklädda strödde skämtsamheter och bus i tåget. Sen blev ju vår Luciatrafik mycket omtyckt med, glögg, tomtar, Lucia och ibland även en get ombord, geten Emil får vi återkomma till framöver då det hände en del kul när vi hade med honom.
Omkring 1987 så får SÅS dock lämna stationen vid Märgvägen eftersom man då påbörjat bygget av Globen och Globenområdet, för vilket man skulle bygga om Märgvägen till Arenavägen med en breddning av trottoar och väg. SÅS valde då att flytta startstationen till bangårdsområdet vid den station vi kallade Enskede och på så sätt utgå härifrån.
1991 så körde vi den sista officiella resan på Slakthusbanan eftersom vi dels helt lämnat Slakthusområdet 1988, men även då delar av Slakthusbanan nu skulle bli den s.k. ”Tvärbanan”, alltså spårvagnslinjen mellan Hammarby och Alvik. Det var en sorglig Luciaresa då vi tog farväl av Slakthusbanan och istället flyttade verksamheten till det vi kallade ”Västbergabanan”, men den trafiken har sin historia som vi ska ta upp i senare avsnitt.
Stockholms Ånglokssällskap 