Del 7 Tåg och spirituosa

Resenär med destination Fagersta

I slutet av 90-talet så genomförde vi en längre resa än vanligt, vi körde från Stockholm till Grängesberg en lördag och returresa på söndagen, det var en form av jubileumsresa när SÅS fyllde 25 år. Tanken med resan var ett besök hos GBBJ, Grängesbergsbanornas Järnvägsmuseum i Bergslagsorten Grängesberg. Vi avgick tidigt på lördagen från Stockholm C med ganska många resenärer och som även skulle äta ombord på tåget samt sova över på olika platser i Grängesberg. E2 1242 var dragkraften, våra tre trafikvagnar innehöll resenärerna och vår dåvarande personalvagn med litt Qgk, fungerade som kök och personalutrymme under resan. Närmast köket så gick vår passagerarvagn SWB 138 och där den första kupén gjorts om till serveringsutrymme med bord, där resenärerna kunde sitta och få sin mat serverad. Det var höst, men en fin och ljum sådan. Vi tuffade på norrut och vi stannade efter många timmar i Ängelsberg för att fylla på vatten från sjön och köra en liten fotovända. Vi tog fram den bensindrivna pumpen och drog en grov brandslang från perrongen där loket stod, ner till sjön Åmänningen ett 50-tal meter bort. Vi fick dock göra en ändring då man kom och påpekade att tåget vi skulle möta här, Bergslagspendeln, skulle komma att köra över slangen, så skyfflarna åkte fram och slangen drogs istället under spåren och vattentagningen fungerade galant. När vi började att dra fram slang så ville en herre från passagerarna, ”hjälpa till” och började springa runt på spåret, mannen verkade även aningen överförfriskad och fick till slut bryskt flyttas tillbaka till perrongen då övertalning inte fungerade. När det här var klart så backade hela tåget tillbaka ut på linjen och fotosugna resenärer stod kvar på perrongen med kamerorna i högsta hugg. Loket kom sen med tåget pampigt in med stor rökplym på stationsområdet och folk var mycket nöja över fotokörningen. När tåget skulle backas tillbaka in på perrongen så var inte spåret fritt, för mitt i spåret så stod den ”hjälpsamma” resenären som ännu en gång fick baxas iväg av tågpersonalen upp på perrongen. När resenärerna åter skulle kliva upp på tåget så fick den ”hjälpsamme” passageraren hjälpas upp och placeras på sin plats. Konduktören fick även höra från några andra resenärer i samma kupé att den ”hjälpsamma” resenären korkat upp regelbundet sedan han klev på i Stockholm och blivit mer och mer bullrig och än mer vinglig. Vid ett tillfälle hade dessutom en resenär mer eller mindre räddat honom från att ramla av vid passage mellan ett par vagnar när tåget var ute på linjen. Tågpersonalen konfererade en stund och beslutade att hålla den ”hjälpsamme” passageraren under uppsikt resten av resan. Tåget åkte vidare och i höjd med Sundbo så for mannen upp och gick ut på vagnens plattform och vidare över övergångsbryggan mot nästa vagn, med konduktören i hälarna och tur var väl det, för åter höll mannen på att falla mellan vagnarna och räddades galant av konduktören. Tre ur personalen förde tillbaka resenären och slog sig ner runt honom och påvisade olämpligheten i att gå runt på tåget när han hade så pass mycket innanför västen, något han inte riktigt ville förstå och argumenterade frisk emot. Den som var tågbefälhavare under resan kontaktade loket och meddelade sitt beslut, att när tågen kom fram till Fagersta skulle mannen avvisas för sin egen säkerhets skull. Även Polisen informerades och skulle möta upp när vi anlände till Fagersta. När tåget rullade in vid perrongen i Fagersta så stod ordningsmakten där och väntade, klev ombord, argumenterade en stund och nästan bar ut den ”hjälpsamma” resenären för vidare transport till ordningsmaktens fordon. Vi tackade och tåget kunde lämna Fagersta något försenade och utan den ”hjälpsamme” passageraren, vilket uppskattades av medresenärerna och det kändes även bra för personalen att slippa det orosmomentet.

Fagersta passerades och i höjd med Huggnora så släpptes åter resenärerna av för ännu en fotokörning, det vill säga att tåget backade tillbaka på linjen, tog sats och bjöd åter på en snygg rökplym i den färgglada hösten, med fina bilder som resultat. Färden gick vidare till Ludvika för rundgång och sedan vidare sydväst till Grängesberg, dit vi anlände nästan i tid. Här mötte ett ånglok från GBBJ upp och drog hela vårat tågsätt baklänges in till lokstationen och så var resans mål nått. Det blev ett par trevliga dagar kring lokstationen med flera påeldade ånglok och visningar av fordon och stall. Det enda som inträffade här var att ”chefskocken” i stilig vit mundering, skulle passa på och ta några bilder när GBBJ´s vackra turbinlok drog på för fullt, med resultatet att kocken därefter var ohjälpligt svartprickig resten av helgen. Resan hem på söndagen gick helt utan problem och vi anlände Stockholm C på utsatt tid och for vidare hem till Västberga.

Men vad hände med den ”hjälpsamme” mannen? Vi ringde till polisen i Fagersta för att stämma av och som berättade att mannen fick nattlogi i ett litet rum med egen dörr med handtag på utsidan och sedan sattes på det ordinarie tåget till Stockholm på söndagsförmiddagen. En tid efter fick SÅS ett brev från den ”hjälpsamme” mannen, som krävde biljettpengarna tillbaka eftersom han inte fick åka med hela resan. SÅS svarade med ett trevligt brev i god ton och berättade att man inte hade för avsikt att betala tillbaka några pengar eftersom resenärer och SÅS personal räddat livet på mannen några gånger och att biljettpengarna egentligen var lite i underkant för mannens liv i behåll, och att hans agerande kostat på en del med en försening, oro och annat strulande han åstadkom under den delen av resan som han medföljde. Dessutom så hade mannen svinat ner framgångsrikt kring sin betalda plats med utspilld öl och det som han inte hann att lämna på tågets toalett. Vi har sedan dess inte hört ett ord från mannen och vi hoppas att det hade gått in att han kanske kunde fått åka hem från Västmanland i en träfrack om det inte hade varit för kvicktänkt personal och en resenär som tog sitt ansvar till en räddning. Han är dock välkommen åter om han lärt sig av det här misstaget och förhoppningsvis fått ordning på sitt ölsinne.

När vi ändå är inne på ämnet starkare drycker kontra ångtåg….

Igenom alla år som SÅS trafik har pågått så är det här den enda gången som vi fått problem med en resenär på det här sättet, däremot så har vi haft rejäl påverkade, men trevliga resenärer vid i alla fall ett tillfälle. Den kända stora färgfirman i Nykvarn skulle fira jubileum och vi fick i uppdrag att köra ett fullastat tåg från Nykvarn till Nynäshamn, där man skulle flytta över firandet till en ångbåt. Ledningen för företaget skulle ordna en picknicklunch ombord på tåget under resan och vi behövde aldrig bry oss om mat till resenärerna, och inte heller till oss själva skulle det visa sig. När de klev ombord i Nykvarn så försågs samtliga med varsin 5-litershink med företaget logga på. I den här hinken så fanns en halv kyckling en halv baguett med grönfoderfyllning och ädelost, en liten påse chips, ostar och annat gott, men det var inte bara det, man måste ju dricka också. För det ändamålet så fanns det en halv liter vitt vin, ett par små snapsar och starköl i hinken. Resan som gick via Älvsjö, där vi bytte ände med loket, vände mot Nynäshamn. Resan pågick totalt i ungefär 2 timmar och under 2 timmar så fick resenärerna påfyllning av fler drycker och har man då suttit i nästan 2 timmar i goda arbetskamraters lag, så blir det svettigt i vagnarna och detta avhjälps ju bäst med drycker. Kontentan blev att det var ett mycket glatt och ypperligt trevligt gäng, som klev av i Nynäshamn för en något vinglig gångresa till hamnen och ångbåten mot Stockholm. Med i tåget medföljde den här gången en modern containervagn med en nymålad gul container med företagets blå logga över hela sidan, inte speciellt musealt, men lite udda och kul för vår verksamhet. Men det slutar inte där, för de resande var mest sugna på dricka och i hela tåget kunde vi sedan hitta de här hinkarna fulla med orörd mat, vilket både räckte och blev över till personalen på tåget under hemresan. Hinkarna samlades sedan ihop, tvättades och har tjänstgjort på SÅS under många år och det finns faktiskt några kvar i drift än idag. Hur resan med ångbåten gick vet vi dock inte, men ledningen ringde och tackade några dagar senare, de tyckte att det gått över förväntan och alla parter var nöjda och vi mätta i flera dagar.