När SÅS 1984 fyller 10 år, så är den större delen av trafiken förlagd till Slakthusbanan i Enskede, men vi hade även hunnit att lägga många långresor bakom oss. Jubileet, som sker i 15-16 oktober 1984, förlades även det till Slakthusområdet och Slakthusbanan. Vi byggde upp en station modell Ä inne på områdets 2-spåriga spolkaj vid det gamla lokstallet. Nu låg ju kajen långt inne på området, men med hjälp av Spårvägssällskapet så lyckades vi låna in en veteranbuss som körde resenärer mellan T-banan, som då hette station Isstadion och idag Globen. Planen var att köra fem tur-och-returresor med ångtåget på Slakthusbanan på lördagen och fyra på söndagen, resan gick då till Årsta Partihallar 5,5 km bort, eller som vi sade då: Östberga, då det var lättare att skriva på stationstavlan och affischerna, men som på sätt och vis ändå är rätt då det ligger straxt bredvid.
Några dagar innan trafikhelgen så försåg vi Stockholms södra delar och innerstaden med affischer i mängder, för det här ville vi göra till något stort. Vi affischerade via bil och cykel där det gick att sätta upp och försåg butiker med både affischer och det som idag kallas flyers. Alla trafikljus i området fick masonitskyltar så att de i bil kunde se vad som var på gång. Vi lyckades även få tag på en reporter på dåvarande Radio Stockholm, som lovade att komma på fredagen och göra ett reportage på plats. Då var det ingen som lyfte på ögonbrynet, men reportern var Hasse Aro som sedan många år i modern tid handhar olika program med brott på TV-kanalerna. Hasse Aro klev upp på ångloket S1 1921 som precis hade tagits upp i fullt tryck efter ett par dagars påeldning. Den som skulle ”prata i radio” från SÅS och som samtidigt skulle köra loket under inspelningen, var Lasse Nelson (webbmaster för den här sidan) som till dagen var stallansvarig, de ordinarie förarna var på sina vanliga arbeten på fredagen. En klapp på axeln från Hasse Aro, dra i ånghwisslan och tuffa iväg, det var en lätt sak, även att svara på Hasse Aros frågor samtidigt, men…. Vad Hasse Aro aldrig uppfattar, men som föraren blir varse, är att loket fortsätter att tuffa även när pådraget slås av. Det här brukar kallas ”jäsvatten” och handlar ungefär om att man råkat överfylla pannan när loket stod kallt och vatten runnit ner i ångröret till cylindrarna och där förångas, ungefär så. Resultatet blir att loket fortsätter att tuffa på ohejdat. Nu fann sig föraren i situationen och bromsade för fullt och samtidigt vevade omkastaren till backgång, resultatet gör att loket stannar tvärt och börjar plötsligt åka åt andra hållet. Vid en sån situation är det svårt att stå still i en förarhytt med en ryggsäck full med sändarutrustning, vilket hördes klart och tydligt i direktsändning. Så småningom tog vattnet slut och loket kom att stanna och samtidigt som den mörbultade Hasse Aro tackar för åkturen. Utsändningen blev trots allt lyckad vilket skulle visa sig på lördagen.
Redan efter första avgången så hade vi tappat tidtabellen och när vi på sjätte rundan kom tillbaka till Slakthuset så fanns det lika många resenärer kvar på plattformen. Vid åttonde vändan gav vi upp då det började bli mörkt och personalen trött. Nu hade vi ju ordnat stationsmiljön så att det fanns mycket annat att titta på i form av fordon och rekvisita och vår försäljning av korv och vykort hade en storhetstid. En kurios sak som hände var en undran från resenärerna om varför vi hade trälådor med is på perrongen? Vår tanke var att de skulle fungera som rekvisita då det var gamla fisklådor, fast utan fisk, den fick man fantisera själv om. Vi valde dock att säga att fisken tyvärr hade smält bort, vilket var ett enkelt och uppskattat skämt 1984.
På söndagen var det nästa likadant, vi hade jagat upp en slaktare på området som ordnade mer korv och bröd, för det här var ju en tid då söndagarna inte hade mängder med öppna stormarknader att handla i. Det kördes sex turer på söndagen och den sista kördes när mörkret föll. Bilden ovan är tagen på de som fick den här helgen att fungera utan några större missöden, trots oväntat många resenärer, och den här bilden har sedan många år varit borta, men vid en rensning i vårt trafikkontor så hittades bilden igen, en bild tagen av fotografen Conny Domnauer där alla stolt visar upp sig framför det loket vi körde den här trafikhelgen; S1 1921, alltså samma lok som Lasse Åbergs karaktär Stig-Helmer Olsson ”får” i present i filmen Snowroller – Sällskapsresan 2 och det loket som vi fortfarande använder i vår trafik. Det intressanta är att när loket byggdes 1952 så var det sedan i drift till och från fram till 1972 innan det blev ett beredskapsånglok och sen hamnade hos SÅS 1976, alltså under 20 år i SJs´drift och ägo. SÅS däremot, har haft det i drift, till och från, i hela 43 år 2019!
När den här trafikhelgen var till ända så laddades det inför Lucia då vi körde en ganska normal trafikhelg på Slakthusbanan. Kassören blev dock överväldigad över jubileumsresan, för man ska betänka att det här var före Swish och kontokort, här betalades enbart med sedlar och mynt, något som kassören räknade om och om igen i nästan en hel vecka, sägs det. När Luciahelgen var över så var alla ganska mätta på ångtågsåkning och det dröjde till maj året efter innan vi körde nästa resa, det var dock en längre resa och med sin historia.
Stockholms Ånglokssällskap 