Del 4 Övergångsproblematik

I den förra delen av händelser hos SÅS, så togs det upp problematiken med bommarna vid Slakthusbanans passage av Huddingevägen, något som idag är ett minne blott. Vid just den här bomanläggningen hade vi vid flera tillfällen mer eller mindre spännande händelser som är värda att berätta.

Vid en trafikhelg på Slaktbanan i slutet av 70-talet så uppkom det en händelse som inte riktigt gillades av Polismyndigheten. Bommarna gick ju ner en bra bit före Huddingevägen och i en bergsskärning i kurva, vi kunde alltså inte se vägen när bommarna gick ner. Hastigheten var ofta låg, så vi kunde stanna om det blivit något fel vid Huddingevägen. Den här dagen så såg lokpersonalen på N 1169, med resandetåg, att bommarna snällt gått ner, men man ser inte riktigt hela Huddingevägen på grund av bergsskärningen och det är först när man rullar över vägen som man kan se Huddingevägen i dess längdriktning och efter Huddingevägen går man in i en ny skärning, så vägen passeras på 10-15 sekunder och det är då man kan uppfatta händelser längre bort på vägen. Precis när loket passerar vägen så ser eldaren att det står en polisbil med blåljus påslagna längst fram vid bommen och ett par andra polisbilar är på väg att ansluta bakom i full fart, märkligt tycker eldaren som har det här på sin sida. Föraren i sin tur ser ju andra sidan och några hundra meter bort på Huddingevägen så ses en gul bil som kör väldigt fort mot Huddinge och passerar mot rött vid Årstalänken. Föraren uppmärksammar då eldaren på att ”Den där bilen kör som en galning, han måste nästan ha fått bommarna i taket!”, eldaren svara då ”Ja men polisbilarna slog tvärstopp på andra sidan”. Det var väl nu som tankarna föll på plats hos lokföraren; ”Vi måste alltså ha avbrutit en pågående biljakt!!”. Eldaren svarar då; ”Ahhhh, det var därför som Poliserna såg så sura ut och hötte med näven!”. Någon påföljd blev det dock inte för SÅS och vi hörde sedan varken bakgrundshistorien eller hur det gick fortsättningsvis.

En annan trafikhelg under 70-talet så passeras åter Huddingevägen, fast från andra hållet. Eldaren gör då föraren uppmärksam på att det står en bil väldigt nära spåret innanför bommarna och att man bör sakta in. Bilen står förvisso hinderfritt och kan passeras, men det var en underlig plats att stanna på. Det här var en äldre VW-pickup och mitt i flaket så stod stödpinnen för bommarna och bommen halvvägs till väders, här fanns inte heller någon fungerande ”V-signal” som kunde varna lokförare om bommarna inte gått ner som de skulle. Uppenbart hade föraren av WV-pickuppen försök hinna under den första bommen, för att sedan stoppas av den andra, backa tillbaka och fått bommen nerfälld över flaket. Föraren såg lite moloken ut och bommen verkade hel, så tåget tuffade vidare mot Slakthuset och antagligen gick väl bommarna upp där borta i bergsskärningen och VW-pickuppen blev befriad från bommen och kunde köra vidare, för när tåget kom ner på nästa vända, så var bommarna nere utan någon VW-pickup under stödbenet.

Nu var ju dels övergången för banan mot Slakthuset och bommarna längre ner på Huddingevägen där Mjölkcentralens spår korsade, väl kända för långa bomfällningar och folk försökte undvika att bli stående där länge, då blev det en del incidenter. Spåret till Mjölkcentralen fungerade dessutom som rangerspår där tåg drogs ut och backades in regelbundet på veckans alla dagar, man rangerade och flyttade om vagnar ibland i en kvart – 20 minuter och begreppet ”Huddingevägseländet” myntades av folk. Samtidigt så var det många som kom för sent till jobbet för att de försovit sig och kunde då skylla på; ”Ja du vet, jag fastnade vid bommarna vid Mjölkcentralen”. På 80-talet byggdes det en ny bangård bortom Mjölkcentralen, som då blivit Arla, så tåget kunde snabbt passera och växla in från andra änden av Arla och slippa alla stopp på Huddingevägen. Spåret till den bangården försvann sedan med Slakthusbanans upprivning och bangården på Årstafältet som gjort stor och modern med kontaktledning, kom knappt att användas annat än en kort tid av Arla och ett pappersföretag, som ganska raskt gick över till landsvägstransport. Man kan fortfarande skönja spåren efter bangården och det spåret som gick längst bort, slutade vid Mc Donalds och faktum är att vi i SÅS åkte ånglok dit ett par gånger för att käka hamburgare, det är inte många som åkt ånglok till Mc Donalds inte! Däremot är det inte första gången vi har åkt ånglok till hamburgerlunch, för efter att Globen byggts så låg spåret från Slakthusområdet in på tunnelbanenätet kvar under en massa år, SL:s Banavdelning hade sitt upplag och sin uppställning i utkanten av Slakthusområdet. Spåren ledde sedan vidare till bangården inne på Slakthuset och vidare ut på dåvarande SJ-nätet via Slakthusbanan, det var den här vägen som alla nya tunnelbanevagnar kom in till tunnelbanenätet. Där det här spåret korsar korsningen av Palmfeltsvägen och Arenavägen, tidigare Märgvägen, precis vid korsningen låg det sedan länge en korvkiosk med namnet Keps Grill, en korvkiosk som tidigare låg nere på Sofielundsplan och som flyttat dit när OK byggde ut. Ägaren av Keps Grill var en kille som vi ofta pratade med och åt hos, speciellt deras ”Nuttes special” som var uppkallade efter en polis som ofta käkade där. Han lovade att om vi kom dit med ånglok näste gång så skulle han bjuda på hamburgare! Sagt och gjort, vi packade in 7 gubbar i hytten på N1173 och körde resolut dit helgen efter. Vi tryckte på knappen för att få trafiksignalerna att slå om till rött, passerade gatan tillsammans med en flaggvakt, parkerade på andra sidan och stegade in på Keps Grillen, ja hamburgare blev vi bjudna på, men han hade kanske inte räknat med att vi kom 7 stycken.

En annan bomincident utspelar sig en Lucialördag då sista turen från Årsta partihallar är på väg upp mot Slakthusområdet. Klockan är runt 16-tiden och det börjar bli mörkt. De sita bomanläggningarna som ska passeras är Bägerstavägen och Palmfeltsvägen, båda ligger med c:a 50 meter mellan och båda anläggningarna fälls samtidigt. Vi har stannat till i backen innan för att bomfällningen verkade gå lite långsamt och vi fick aldrig någon klarsignal från ”V-signalen”. Vi valde istället att stanna där vi stod och gå upp till vägarna för att se vad som var fel. Samtidigt som det här så pågick det en hockeymatch inne på Globen med två större lag som drabbade samman, det här i sin tur innebar att det var ovanligt många bilar parkerade i området, även på spåret innanför bommarna. Den högra första bommen låg snyggt över taket på en Mercedes och på andra sidan gatan så stod två bilar parkerade innanför bommarna, rakt över spåret. Nu var det ju så att då det här hände så hade inte alla mobiltelefoner i fickan, men genom en komradio fick vi tag på en privat radioamatör som kunde ringa och skicka dit en Polispatrull. Vi valde samtidigt att veva upp alla bommar manuellt så att i alla fall biltrafiken skulle kunna passera, även Mercedesen befriades från bommen och det var faktiskt inga stora skador på taket trots att det här var en bom som var av stål och rund. Polisen kom ganska direkt då man trodde att ett reguljärt SJ-tåg fastnat på grund av bilarna, Poliskonstaplarna blev dock glada av att se att det ”bara” var ett ånglok med trävagnar, men ändock med c:a 100 passagerare. Poliserna kallade dit en bärgningsbil och for själva upp till Globen med bilarnas registreringsnummer och lyckades få speakern att mitt i matchen, ropa ut registreringsnumren och att bilarna omedelbart måste flyttas då det stod i vägen för ett tåg. Samtidigt så evakuerade vi tåget på resenärer och som fick gå de sista 300 metrarna in till Slakthusets station (vår egen station). Några av SÅS personal lyckades samtidigt att lyfta och vrida en av bilarna så att den stod hinderfritt, det var en lite mindre bil, men när försök gjordes med den andra bilen på den sidan, så lyckades aldrig flyttningen. En bärgningsbil från Roffes bilbärgning anlände och som snabbt kopplade Mercedesen och med låsta hjul släpade den på behörigt avstånd och avpolletterade den mitt i gatan. Den sista av de tre bilarna fick samma behandling och samtidigt kommer en moloken man för att köra bort bilen vi redan lyft bort för hand. Nu var spåret fritt och vi kunde tuffa upp och avsluta trafikdagen samt gå tillbaka och återställa bommanläggningen till sin normala funktion, det här var dock inte den enda gången som vi drabbades av bilar som parkerat på spåret, men varje gång löstes det här på något lämpligt sätt.