I det här avsnittet så ska vi ta upp en händelse som förvisso inträffat hos SÅS, men som inte är av direkt museal bakgrund men som ändå har hänt under verksamheten och ett minne värt att berätta, vi är några som minns det här än idag och skrattar fortfarande gott åt minnet. I slutet av 70-talet så körde SÅS relativt frekvent på Slakthusbanan i Enskede med trafik lördagar och söndagar. Det var ett gäng yngre medlemmar som ofta tog uppgiften att sköta påeldningen eller eldvakten mellan trafikdagarna. Den här specifika helgen så skulle två av klubbens medlemmar ta påeldningspasset natten mellan fredag och lördag, det handlade om att hålla K4 793 och N 1169 lagom varma och hela tiden se till så att det fanns både vatten och en fyr som inte slocknade. Under de här åren så fanns det ett stort bageri inne på Slakthusområdet, ett bageri med namnet Schumachers. Bageriet hade en känd reklamslogan under det här åren: ”Socialstyrelsen rekommenderar Schumackor om dagen”. De då unga gossarna kom på den geniala idén att gå till bageriet på fredagseftermiddagen och beställa munkar till frukosten på lördagen, bageriet höll ju full fart över nätterna och hade rätt som bra munkar. Varför det blev munkar och inte frallor kan man undra, men vid den åldern var det inte så noga med kalorierna och munkar med te fungerade utmärkt som frukost. Tyvärr så sitter en del av den här frukostfilosofin kvar runt magen på några av oss än idag.
En av gossarna stegade in till bageriet och beställde en sats om 10 munkar för avhämtning vid 6-tiden morgonen efter, så lång var allt väl. 06.00 på lördagsmorgonen så stod samma gosse på bageriets kaj och haffade en stressad utlastare och frågade efter de beställda munkarna. I virrvarret på kajen så kom en platsback i nävarna på gossen och vid frågan om betalning så sa den stressade utlastaren: ”- Ja-ja, vi skickar en faktura, stick nu, jag har en jäkla massa på gång just nu….”. Gossen stegade därför ut på området med backen som skulle innehålla de 10 munkarna, väl paketerade och inslagna i ett papperspaket. Nu var ju det här en hösthelg och aningens kyligt utomhus, så det blev en rask promenad till SÅS uppställningsområde. Vanligtvis så brukade man sova i någon av passagerarvagnarna på ett långsäte inslagen i sovsäck, men den här hösthelgen var rå och kall och därför så sov påeldarna på golvet i den enda vagnen med egen värme. Vår vagn ”Qgk” var ju en gammal verkstadsvagn med ett litet kök och plats för 8 sittande på fasta soffor och väggfast bord, men det fanns även en fast monterad fotogenkamin modell ”Norrland stor”. På golvet hade en stor wellpappskartong lagts ut som sovunderlägg och sovsäckarna uppe på det, en hyffsat bekväm sovplats, om nu wellpappskartongen varit torr vill säga. Medan den ena gossen hämtade ”fruskostmunkarna” så kollade den andra loken och satte även på tevatten på den väggfasta och enkellågiga gasspisen. Den här ”spisen” drevs av acetylengas och fälldes smidigt ner när den skulle användas. Så vad kunde nu gå fel med tevattnet kokande och en nyanländ back med färska munkar? Nja, det var ju inte riktigt som gossarna trott, för det första så innehöll backen 100 munkar, inte enbart 10. Sen var de väl inslagna i papp och orsaken var att man direkt efter tillverkningen fryste ner munkarna för att de skulle vara tinade och färska när de hamnade i försäljningsdisken i matvarubutiken. Och de var verkligen djupfrysta, det gick inte ens att bryta isär dom för att doppa i den varma tekoppen. Planen blev istället att låta munkarna tina i värmen, dricka upp det varma i tekoppen och göra ett nytt försök senare. Istället så var det dags att börja ta upp tryck i loken då det nu var 4 timmar till den första avgången.
Efter någon halvtimme anlände ytterligare en medlem, även han en gosse, som skulle vara med och sköta trafiken den här dagen. De andra gossarna berättade om de 100 frysta munkarna och den uteblivna frukosten. Den nyanlände gossen gick därefter in i vagnen för att byta till arbetskläder, någon som man också gjorde i det enda varma utrymmet. Den här gossen kom på den geniala idén att placera hela plastbacken uppe på den ganska stadiga fotogenkaminen, efteråt så sa han att han känt på kaminen och tyckte att den inte var speciellt varm men vad den här gossen inte tog med i beräkningarna var att fotogenkaminen hade ett genialiskt mekaniskt termostatarrangemang som höll en jämn och bra värme. När han då öppnat dörrarna några gånger och släppt in lite kyla, så tyckte kaminen att ”-Hu, nu blev det kallt, jag drar på lite till”, men då hade gosse tre redan lämnat vagnen för att hjälpa till att smörja ut loken. Ja det krävs väl ingen ingenjörsexamen för att förstå vad som hände på kaminen inne i den tomma vagnen, men det var först nästan en timme senare som alla tre gossarna bestämde sig för att ta en ny kopp te och kanske få en halvtinad munk till.
Dimman i Lützen 1632 var endast ett lätt morgondis jämfört med det som vällde ut ur köket i Qgk:n, men det lustiga var att alla munkarna låg snyggt staplade uppe på kaminen utan platsback. Plastbacken kanter hade segnat ner som en stor frälsarkrans runt den nedre delen av kaminen, botten på plastbacken hade i sin tur smällt ihop med kaminen och de nedre munkarna. Men tro det om ni vill, men munkarna i mitten var inte bara fria från brännskador och smällt plast, den var även tinade! Nu hade ju kaminen lyckligtvis slagit av sig då den plötsligt blev väldigt varm, men stängdes av helt av gossarna och fick en senare sanering när den varma plasten stelnat och kunde knäckas loss, men fungerade sedan tillfredsställande i många år till. Hur blev den nu med munkarna då? När vagnen väl vädrats ur, rentorkats hjälpligt och de räddade munkarna fått ny hemvist i en papplåda, så kunde frukosten av munkar slutligen avnjutas lagom till första avgången. Men äter man verkligen 100 munkar till frukost? Nja, en del gick åt och andra smakade plast, men det föddes under dagen olika idéer om vad man kan använda överblivna munkar till. Först var det någon som spikade in en spik i väggen och tyckte att man kunde se hur många som lyckades pricka spiken och ”hänga upp” sin munk, det var knepigare än man kan tro och munkarna ändrade snabbt form när de drattade i backen. De munkar som drabbats hårdast av platssmältningen och som fått någon hård hinna som gjorde de helt obrukbara som föda, de blev ingången till förslaget till den nya OS-grenen ”100 meter Rullmunk”. Det hela gick ut på att rulla munkarna ute på det asfalterade området, i så pass hög fart att de på kortast tid nådde 100-meterslinjen. Problemet var bara att balansen på munkarna inte var den ultimata och att inte någon munk nådde ens 30-metersstrecket, så projektet lades ner med omedelbar verkan. Däremot så brann de förträffligt i fyrboxen på både N och K4-loken, men om de gav bättre tryck och högre verkningsgrad, det lär vi nog aldrig få veta.
Stockholms Ånglokssällskap 