SÅS har många intressanta fordon med sina egna bakgrunder och historier. Nu handlar ju SÅS verksamhet om ånglok, men vi har även några diesellok i samlingarna. Ett av dessa är T23 113 som har varit med om en hel del innan den hamnade hos SÅS, men loket har en stark Stockholmsbakgrund. Läs mer genom att klicka nedan:

Den tillverkas av MaK, Maschinenbau Kiel AG, i Tyskland 1953, med tillverkningsnummer 700005, beställare är Statens Järnvägar, SJ. Men till skillnad mot dagens normalspåriga T23 113 så byggdes loket som det smalspåriga SJ Tp 3504, avsett för SJś smalspåriga nät med spårvidden 891mm. Totalt kom 25 likadana lok att tillverkas, 20 stycken hos MaK och 5 stycken på licens hos ASJ, AB Svenska Järnvägsverkstäderna. Loket hamnade på det Småländska smalspårsnätet och var 1957 stationerat i Växjö där den rullade i godstrafiken fram till 1965 då en del av smalspårsnäten lades ner och loken blev samtligt övertaliga, ett efter ett.

15 av Tp-loken kom istället för att säljas eller skrotas, att byggas om för normalspårsdrift, Tp 3504 hamnade hos SJ Huvudverkstad i Örebro 1965 och fick där sin ombyggnad till normalspår, från 891mm till 1435mm vilket krävde bl.a nya rambalkar och en rejäl ombyggnad av drivningen. Även axelföljden ändrades då löphjulen både fram och bak togs bort. Löphjulen på Tp-loken kom till för att fördela lokvikten bättre då modellen var tung och smalspårsbanornas underbyggnad på vissa håll inte klarade ett axeltryck från enbart drivhjulen. Tp skulle även fungera på längre sträckor som linjelok och löphjulen minimerade risken för att loket skulle ”vagga” från sida till sida och då påfresta rälerna med sidokrafterna, smalspårets räler var oftast av lägre vikt och klena. Lokens färg ändrades samtidigt från smalspårsbanornas gröna kulör till den klassiska SJ-bruna med gula ränder och grått underrede.

Tp 3505 bytte samtidigt littra och nummer till T23 113 och förflyttades 1966 till Stockholm där den stationerades i Hagalund. Loket gick sedan på växlingen en kort tid men kom sedan att ersätta ångloket som drog den så kallade ”Silverpilen” till Lövsta sopförbränningsanläggning från Stockholm och via Lövsta järnväg, tidigare SLJ, Spånga – Lövsta Järnväg. Silverpilen fick sitt namn eftersom vagnarna soporna transporterades i var silvermålade. En runda började vanligvis på Västberga sopstation, sen via Södra Stations sopstation och därefter sopstationen vi Stockholm Östra. Vissa vändor gick direkt från de olika sopstationerna ut till Lövsta och tillbaka. Den 10 september 1970 så läggs trafiken på bandelenen Spånga – Lövsta ner, mycket beroende på att större delen av sophanteringen flyttades till den nya sopförbränningsanläggningen i Högdalen och samtidigt så gick soporna direkt till anläggningarna från kunderna med lastbilar.

1970 – 72 går 113 på olika växlingsuppdrag i Stockholm, det innan nästa stora ombyggnad. En av orsakerna till den här ombyggnaden berodde på att förarna på de smalspårsombyggda loken klagade på arbetsmiljön i hytten och att sikten framåt och åt sidorna var begränsad. Det var svårt att se en växlare långt bak på en växlingsrörelse då vagnarna skymde sikten och förarna fick sträcka sig långt ut från lokets sida för att se växlarens tecken. Det här var en tid innan växlingen sköttes med hjälp av kommunikationsradio, då användes handsignaler, flagga eller lampa. Lösningen blev att bredda hytten på båda sidorna och flytta en del reglage, det med den modernare T21 som förebild. 113 återkom ombyggd och fortsatte på växlingen i Stockholm och växlade även på bangården i Västberga, där loket finns hos SÅS idag.

1977 så avsätts 113 som beredskapslok och placeras till en början i beredskapsskjulet i Byvalla för att 1980 ställas i Säbylund. 1988 så tas ansvaret för beredskapsloken över av Banverket som senare beslutar att avveckla både ångloken och dieseloken som fanns som beredskapslok i den tidigare beredskapen. SÅS köper under den här tiden de f.d. beredskapsångloken E10 1747, E2 1242 och B 1364 och hämtar hem dessa från olika beredskapsskjul. Senare så blev även dieselloken övertaliga och SÅS köper 2003 dieselloken T21 98, T23 113 och T23 121 samt V3 52, den står då i Katrineholms lokstall och gör så än idag, fast driftsatt av KÅS. T23 121 säljs senare vidare till Grängesbergsbanornas Järnvägsmuseum. T23 113 används sedan det kom till SÅS som växlingslok i Västberga på den bangård den gått på dels under sin tid då den drog ”Silverpilen” och senare på 70-talet på växlingen där. Idag så brottas 113 med en kylvattenläcka som är svår att komma åt, men är i övrigt i fungerande skick. T23 113 finns numera även som modelljärnvägslok i skala H0. Framtidsplanerna för T23 113 hos SÅS är att den på sikt ska renoveras och fortsätta att fungera som växlingslok i verksamheten och eventuellt kunna dra SÅS trafiktåg då brandrisken inte medger körning med ånglok.

Foto: Leif Spångberg, Bo Gyllenberg, Ove Bojarp, REDAX m.fl, även från SÅS arkiv och på öppna källor på nätet godkända för spridning. De fotografer som vi inte har lyckats hitta och inte finns omnämnda ger vi en extra eloge!